Din chans, nu eller aldrig...
Kom just hem och bänkade mig direkt framför datorn efter ett sms där det stod något som jag så klart ville skynda mig till, så nu sitter jag här. Och säker ett tag fram över. Som sagt drog jag och frida till älvsbyn och mitt ute i skogen för en mysig kväll i en stuga, såg film och hade trevligt. Besöket blev inte så kort när dom ska upp på några och då menar jag några timmar men trevligt hade jag.
Blev otroligt trött och trodde jag skulle somna där borta och att någon snäll skulle måsta bära mig till bilen men efter att ha tagit sig till bilen blev det massor och hög musik så nu är jag inte alls trött. Vaknade 5.15 imorse så jag borde egentligen vara trött men jag antar att det kommer på en liten stund så sminket ska bort innan jag inte orkar röra mig en meter.
Imorgon blir det som sagt (för kanske 10e gången) fest och redan nu snurrar det i min skalle, vad ska jag ha på mig? vad ska jag göra med mitt hår? vilka skor ska jag välja? ska vi vara här eller hos frida och börja? Vilka i-landsproblem... sånt man ska sova på och klura ut i morgon för en perfekt party outfit.
Nu blir det att göra sig klar för sängen och sedan somna till något "bra" program på tvn för att vara redo att festa imorgon igen..
Jag vet inte vart jag är, står och snurrar bland olika val och allt kommer tillbaka till dig. Där jag en gång startade och hoppades på något bra, nu står jag här igen, samma val, samma känslor och hoppas att du fortfarande vill det som jag vill eller ville eller vad vet jag längre.
Har bestämmt mig för att leva för dagen, göra som jag vill, jag har ingen som stoppar mig, ingen som visar mig vem/vart/hur jag ska välja, då är det inte värt att ta något alls.
En klasskompis sa till mig idag som kanske vet hur "fast" jag varit : Oj sandra du börjar verkligen släppa taget, bra för dig!! Samtidigt som jag vet att det har sina anledningar och att vara fast kommer att såra min inom en bra framtid. Jag har ett år kvar, sen kan jag göra, flytta, åka vart jag vill och jag längtar redan. Saker/personer i piteå som lockat mig, dom/de lockar jag tydligen inte nu längre så jag lägger av, finns ingen chans att jag kommer toffla när det här ändå kommer att leda till någon som gör att i slutändan så vill jag sticka, som så många gånger förrut.
Jag vill ha ett bevis, ett svar på allt, men det verkar inte komma och jag tänker inte stå vid din sida och vänta på att du ska säga nå.. Jag tror att saker har börjat falla på plats och det var nu ett tag sen vi sågs. Och jag saknar dig lika mycket fortfarande och jag vill ha dig.
Jag lättade mitt hjärta som så många gånger förrut, och den här gången så kom det bara, har ingen ork att läsa igenom det så hur det står, om ingen fattar så spelar det ingen roll, personen eller/och/kanske personerna vet vilka det är och det är endast han/hon/den/dom som behöver fatta ändå.
Men det är så här det ska va om ingen visar mig något annat, framtills dess, gör jag vad jag vill !!!
I DON`T CARE ANYMORE!!!
