Sandra Nilsson

Så nu har jag kommit hem. Har haft en rolig helg med shopping och fotboll och annat mys med emelie i Umeå. Men som sagt hemma nu, tyvärr. Jag hatar att komma hem, eller inte hem men till piteå. Finns ju verkligen ingenting här som lockar mig och ingen som jag litar på. (du vet vem du är, tyvärr) så jag är så less. Trodde det skulle bli skönt att komma hem och jo visst, kul att träffa mamma och pappa, sova i sin egen säng och så vidare, men annars.. tss.
Känner mig på så dåligt humör att jag vet inte vad.
Än en gång så försöker man men till vilken nytta? (som jag sa till dig.)
Ingen, därför från och med nu gör jag vad jag vill, när jag vill och hur jag vill utan att nån ska bry sig.
En kommentar jag fick under PDOL ekar i mitt huvud, kanske det gulligaste någon sagt. Men allvarligt, jag säger bara försvinn. No more tyring..

Jag har varit hemma mindre än en timma och vill redan fara tillbaka för att stanna för evigt, ett år kvar, sen.
Jag är för arg, besviken och trött för att sitta här därför ska jag gå. Men med en sista sak att säga:

Bry dig inte, hör inte av dig mer,
ska det va så här så låt mig va!!